På väg ner togs den driftsäkraste tourbilen av de 20-tal olika limousiner som stod i tourens vagnhall. Sträckan till avlägsna Eksjö (långt utanför tullarna) var lång, det var det första träningslägret och inget mankelimang fick hända. I Nyköping stannar sällskapet för att spela en rond, tömma blåsorna och förbereda nästa etapp. Efter spel, lunch och omständigt nypackad bil på parkeringen uppdagas plötsligt en så kallad kalldusch. Den en gång så pålitliga trotjänaren vägrar starta. Och på samma sätt som dåtidens cowboys satte ett nådens skott i pannan på sin häst – satte sig transportchefen på baken och ringde efter en hyrbil.
Resan går vidare ner mot den rekreationsresort som bokats i blindo och med det tjusiga namnet Abborraviken. Fantasierna om hur fantastiskt vackert det ska bli vid den glittrande havsviken där abborrarna leker glatt vid ytan övertrumfas ideligen i den berättarglädje som finns i det hyrda turnéfordonet. När sällskapet senare så står vid en bensinmack i närheten av Eksjö och i glädjerus yrar om den underbara ankomsten till drömanläggningen börjar något hända. Med en känsla av att något är fel, suggestiva ljud som från filmen Hajen och en blick på bensinmacken neonskylt uppdagar plötsligt faktum: Bensinstationen har stugor till uthyrning. Bensinstationen ligger i en ful tallskog. Det finns ett litet smutsigt kärr i skogen. Ägaren till bensinstationen kallar sitt skrotupplag för Abborraviken! Tiden står stilla (_ _ _ _ _ _ tankepaus i en minut för läsaren).
Sakta, oerhört sakta smyger transportchefen fram sin rustika mobiltelefon liten som ett mjölkpaket. Numret till mackföreståndaren slås och alla hoppar till av ringsignalen från mackens telefon som ljuder ända ut till bensinpumparna. ”A B B O R R A V I K E N S  B E N S I N  O C H  S T U G O R,  V A D  Ö N S K A S ?” svarar mackföreståndaren med sin småländska dialekt. Nu kan inte tourspelarna höra hans ord igenom fönstret – men alla upptäcker förundrat hur lätt man kan läsa hans läpprörelser och förstå hela samtalet genom att höra transportchefens röst och läsa mackföreståndarens läppar. ”Vi har fått problem med bilen och är kvar i Nyköping” ljuger transportchefen. ”J A H A,  D Å  K O M M E R  N I  S E N A R E  D Å  ?” läser tourspelarna. ”Näe, vi kan inte komma alls”, ”D Ä  V A  J U  S Y N D  D Ä  DÅ” läste spelarna då de nickade åt den glade mackföreståndaren vilken stolt stod och tittade ut över tankande bilar samtidigt tror sig pratandes med någon bilfientlig
”S T Ö C K H Ö L M A R E  i  S Ö R M L A N D”. Abborravikens djurkyrkogård avbokades och det centralare stadshotellet fick sedan grusa spelarnas drömmar om blått vatten och nydragen abborre. Men att mackföreståndaren själv inte såg synkroniserade läppar med den röst han hade i luren – endast 1 ½  meter rakt framifrån – den frågan grunnar tourspelarna fortfarande på och kommer att följa dem tills de återvänder till det storstilade 20-års jubileet som Eksjö erbjudit sig att arrangera. Mackföreståndaren har lovat att stå för fiolerna, eller var det ammunitionen han sa. . . ?

Spelet genomfördes sedan under dagarna två i snöblandat regn med proportionerna i procent snö 70 och regn 40. Den allra första idén om ett nytt och rättvisande betalsystem för de kallblodiga började gro. Idén spirade sedan 1999.

Restaurangen på bankettkvällen var inte överdrivet välbesökt men lokala förmågor berättade att innevånare med lite mer livskraft och mod tog sig till storstaden på helgen. Endast de tungsinta och räddhågsna fanns kvar i Eksjö stadskärna. Övriga hade åkt till, hör och häpna, stora glamourösa Nässjö! Så där satt vi i stillhet och njöt av mat och dryck. Men tourens behov var inte mättat. Det blev försök att inhandla lokal destillerad juice tappad på fin plastdunk direkt från fabrikören. Tillverkaren – som ni förstår hade inte vågat sig till Nässjö – råkade som av en händelse sitta vid bordet intill. Det blev en lång förhandling som slutligen omintetgjordes av en tveksam tourspelare. Månne de övriga spelarna skulle vågat sig ifrån fegputten som gillar viiiiiin och istället farit till Nässjö där ingen bangar finkel.